Svenska Åsneföreningens beskrivning av den ”Svenska Husåsnan"

Huvud: Relativt kort med välformad nos och konkav eller rak (ej konvex) profil. Uttrycksfullt
och i proportion till åsnan som helhet.

Ganascher: Vida d v s stort avstånd mellan ganascherna, runda men inte för breda.

Ögon: Stora och brett mellan dem.

Öron: Väl ansatta, välformade och i proportion till åsnan som helhet.

Hals: Väl ansatt, proportionerligt lång med rak över- och underlinje.

Kropp: Ryggen ska vara så gott som rak och relativt kort. Ston kan vara något längre än
hingstar för att ge utrymme för föl. Lite konkav rygg p g av ålder är tillåtet,
men svankrygg är ett fel. Korset ska inte vara för rakt eller för stupande och ej högre än manken (överbyggd).
Manken brukar knappt synas, men om den gör det är det bra. Bogen ska vara sluttande och bröstkorgen
djup med väl välvda revben.

Svans: Väl och ej för lågt ansatt.

Ben: Ska vara starkt byggda och välställda. Knäet ska vara långt och stort och skenan kort.
Kotan får inte vara för kort, ej heller för lång och vek. Lårbenet ska vara långt
och hasen ska vara lågt sittande och välformad. Inte för trångt mellan fram- och bakben men ej
heller för vitt emellan dem.

Hovar: Välformade med bra hornkvalitet.

Rörelser: Lätta, aktiva med långt steg i såväl skritt som trav.

Temperament: åsnan ska vara pigg, vänlig och lätt att hantera.

Färg: Alla färger är tillåtna.

Storlek: Alla storlekar är tillåtna. Miniåsnor får ha en mankhöjd på maximalt 91,5 cm.